Inviolata (after Lusitano)

Inviolata – ett tredubbelt musikaliskt erkännande

Inviolata är ett verk byggt i lager – en modern tolkning som vilar på två historiska mästares axlar. Den första är Josquin des Prez (ca 1450–1521), vars femstämmiga motett över den gregorianska melodin Inviolata, integra et casta es Maria, tryckt omkring 1519, satte en ny standard. Med dubbel kanon i kvinten demonstrerade han teknisk briljans med en naturlig elegans.

Senare antog den portugisiske tonsättaren Vicente Lusitano (ca 1520–1561), troligen av afrikanskt ursprung, utmaningen. Hans åttastämmiga version, som också innehåller den dubbla kanon, lyfter Josquins idé till nya höjder. På senare år har Lusitanos musik återupptäckts, mycket tack vare Rory McCleery och The Marian Consort, som har blivit viktiga förespråkare för hans verk.

När Roderick Williams blev inbjuden att skapa ett eget svar på Lusitanos Inviolata, föddes ett tredje lager i denna musikaliska dialog över sekler. Istället för att imitera den åttastämmiga stilen valde han att tolka arvet genom sitt eget 2000-talsperspektiv. Med nutida harmonik och medvetna brott mot renässansens regler skapade han ett verk som både speglar tradition och nytänkande.

Tack vare sin bror – expert på medeltida och tidig renässanspolyfoni – valde Williams också att gå ännu längre tillbaka: till själva gregorianiken. Utifrån denna enkla melodi byggde han en musikalisk resa genom enstämmighet, homofoni, organum och polyfoni – en slags koncentrerad musikhistorisk resa i ljud.

Verkets premiär var unik: en ljudinstallation där varje stämma spelades från sin egen högtalare i ett annars tomt rum. Besökaren kunde röra sig fritt och uppleva varje röst nära, nästan som viskningar i ett kloster, eller ta in hela klangvärlden på avstånd. Rummet blev en del av upplevelsen, en akustisk och spatial förlängning av musiken.

Genom att väva samman latin och engelska ville Williams också ge röst åt den starka känsla och vördnad som den marianska texten bär. Vad Josquin eller Lusitano skulle säga om detta nutida svar får vi aldrig veta – men deras musik lever vidare som en levande resonans i detta samtida verk.